Det är dagen före skolavslutningen och dags för första ensilageskörden för sommaren i Flaka. ”Det är nu vi bestämmer om det ska bli kompost eller ensilage”, säger Sofia Nilsson.
När mjölkkornas basfoder ska ensileras är noggrannheten a och o. Det ska, till att börja med, skördas i rättan tid.

Snön är borta, marken bär och vårbruket är igång i Flaka. Några veckor senare än vanligt, efter den utdragna vintern.
”Vårbruk”; hur många vackra förhoppningar ryms väl inte i ett jordnära ord. Till och med en dag när det är nästan novembermörkt och svinkallt.

Det öppna svenska landskapet, det vill vi ju ha. Men hur ser då vardagen ut i första ledet i kedjan, som startar med ko och slutar med frukostläsningen av baksidestexten på mjölkpaketet?
Under ett år kommer vi att följa de småländska mjölkproducenterna Torbjörn och Sofia Nilsson i Flaka, Gullringen.

DET HAR HÄNT SAKER sedan förra gårdsbesöket hos lantbrukarfamiljen Nilsson i Flaka.
Den utbyggda ungdjurshallen har fått tak. Snart är det dags att dra vatten.
– Före jul ska allt vara klart, förhoppningsvis, säger Sofia Nilsson.

DET ÄR EN AV DE DÄR vidunderliga sommardagarna hösten 2005 och i Flaka har de inte haft en enda frostnatt. Juttern ligger nedom familjen Nilssons gård och pustar sin lindrande varmluft fast det krupit neråt sex minus inne i Gullringen.
Sista skörden är avklarad. Och den behagliga vissheten att arbetsåret gått in i den fas då livet inte längre styrs av väderlek gör det kanske särskilt lätt att njuta av finvädret.