Skaldjursaladåben och den ”friserade” surkålen var bara ett par av de rätter som serverades på Restaurang Myntet på Slottsbacken i Stockholm, när Cajsa Wargs minne högtidlighölls för några dagar sedan, 300 år efter hennes födelse. Hon har blivit en av de verkliga ”kändisarna” inom den kulinariska världen, och det är roligt att hågkomsten av hennes livsgärning och framförallt hennes recept upprätthålles, för hennes goda mat står sig ”med den äran” än i dag.

Konstnären Mike Hasketts värld sträcker sig onekligen långt utanför ateljén i Högalund, Tuna.
Nu är han inbjuden till en utställning i Sarajevo och nästa år väntar en stor Dublinutställning till minne av författaren James Joyce – en utställning som kommer att fortsätta till New York under sommaren.

Idag kommer det ut en ny bok om Astrid Lindgren.
Eller kanske framförallt en bok om Astrid Lindgrens släktingar.
– Min första tanke var att skriva för familjen, men jag inbillar mig också att det stora intresset som finns kring Astrid Lindgren också kan omfatta hennes närmaste släkt, säger författaren Dag Lennartsson, vars farmor Ida var syster med Astrids mamma Hanna.

Bland höstens evenemang på Nordiska museet kommer nog gottegrisar att särskilt fastna för Chokladfestivalen 11-12 oktober.

Jag har inte landat ännu. Inte riktigt. Och lär väl aldrig göra det fullt ut.
Ett besök i rock’n roll-heaven ska inte lämna någon oberörd - och nu har jag varit där. Dubbelt upp.
Det har snackats så mycket om Springsteen –85. Jag såg det inte – och har givetvis lidit av det. Men den där bristen är inte alls lika påtaglig längre.

Tidningarnas nöjessidor räknar ner dagarna. I radion dunkar musiken, snart sagt från morgon till kväll. Åtminstone i somliga kanaler.
Och i morgon är det dags – Bruce Springsteen och The E-Street Band ska än en gång skaka om Ullevi.
Den här gången ska läktarna stå pall, lovar arrangören.

Huset som timmermannen Pettersson byggde åt sig i Västervik 1860 ståtar som en jätte bredvid båtsmansstugorna.
Men smälter in i det charmiga kulturhistoriska området gör det likväl.
Där inne, i det som äldre Västerviksbor ännu kallar ”Wimmerströms speceriaffär” eftersom det var just affär i släkten Wimmerströms regi 1890-1970, bor och arbetar konstnären och författaren Åsa Frosterud-Jägerhorn sedan sex år.

Hon fick det allra första litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.
– Att få priset är bra. Att få det första dubbelt så bra, säger den österrikiska författaren Christine Nöstlinger.
Efter att hon mottagit priset av kronprinsessan Victoria åkte hon – förstås – till Vimmerby.

Harry Martinsson var sockenbarnet som fick en plats i Svenska Akademin. Han kom ganska fort att erövra en plats i svenska folkets hjärtan. Aldrig, eller i varje fall sällan, har en svensk författare slagit igenom så snabbt.

Det har blivit en återkommande vana hemma hos Torsten och Karin Anderson att på höstarna säga ”vi får aldrig ihop till en utställning i vår” för att två veckor före påsk säga ”hur ska vi få rum med allt…”

Mat på bordet, javisst! Men vad var det som ställdes fram?
Pannkaka var en av rätterna som åts med förtjusning i stugorna häromkring. Pannkaka bakades i ”bråpanner”, en rund panna i tunn plåt, som sattes in i bakugnen. Pannkakorna var tjocka och vändes inte, lite som dagens ugnspannkaka får man förmoda. Innan smeten hälldes i pannan smordes den med antingen en klick flott eller en fläskbit.

Flexibilitet. Kanske är det ordet som bäst beskriver möbeldesigner Lennarth Andersson, som driver sitt företag Propine AB i Gullringen.
– Jag är till för kunden – kunden får ju aldrig bestämma hur möbler ska se ut. Att skräddarsy efter önskemål är min grej.

I dag ska ni få ta del av två historier, var och en fantastisk på sitt sätt. Den första visar prov på att det ibland krävs en smula av Guds försyn för att klara skivan. Den andra visar att kvinnlig list leder raka vägen till seger även när soldaterna stryker kring i byn.

Det finns de som aldrig hört talas om den.
Men det finns också andra, som säger att den är något av det allra största Astrid Lindgren gjort, fast den inte är så lång.
”Spelar min lind, sjunger min näktergal” – har den något att säga nutidsmänniskan?
Jo, mycket, tror teatersällskapet Komedianterna, som gläntar på dörren in till den gråaste fattigdom. Och skönhetens sagomagi.