– Toppstyrning och publikförakt!
Stockholmsskulptören Tomas Almberg har noterat minnesmärkesdebatten i Vimmerby och hoppas att publikens röst till slut ska väga tyngst.

Astrid själv blickade ut över massmediauppbådet från det inramade porträttet på väggen.
Med ett snett leende på sina läppar tycktes hon undra vad all denna uppståndelse skulle vara bra för.
Från Indien, Ryssland, Iran och Polen hade det sänts journalister för att på plats få höra vem som skulle tänkas få det stora priset.

Bus, uppror, humor, nyskapande – beröringspunkterna för de båda som får det allra första internationella litteraturpriset till minne av Astrid Lindgren är flera.
Österrikiska Christine Nöstlinger har skrivit anarkistiskt och realistiskt för barn i alla åldrar. Amerikanske bilderboksillustratören och författaren Maurice Sendak har med sitt 40 år gamla genombrott Till Vildingarnas land skapat ett kapitel i den internationella barnlitteraturen ”inget svenskt barn undgått att möta”, för att använda Ulla Rhedins ord, när hon berättade om Sendak i Vimmerby igår

–Fyra väldigt bra förslag.
Det tycker Karin och Carl-Olof Nyman efter en första titt på förslagen till officiellt minnesmärke över Astrid Lindgren.
Igår samlades juryn i Vimmerby, för ett första möte efter att förslagen visats för en livligt tyckande allmänhet.
– Vi kommer att fatta ett bra beslut, vad det lider, lovade Martin Wickström, projektledare vid Statens Konstråd.
”Vad det lider” är närmare bestämt den 28 mars, då juryns beslut ska tillkännages.

Förslagen till minnesmärke över Astrid Lindgren debatteras flitigt i dessa dagar. Nu lanserar konstnären Henry Gustafsson en idé med gråstenssymbolik:
– Varför inte låta människor lägga stenar till minne av Astrid? Det skulle med tiden kunna bli en ringlande stengärdesgård runt Vimmerby.

Att intresset är stort bland Vimmerbyborna när det gäller det minnesmärke som ska placeras på torget – det råder inga som helst tvivel om.

När utställningen öppnade för allmänheten passade vi naturligtvis på att haffa några i vimlet för att höra vad de tyckte om konstnärernas förslag.
Konstvännerna Tage Molander och Nils Mårheden, tycktes ganska eniga när de resonerade och konstaterade att det gällde att ”titta länge”.

Vilket liv det blev.
Och så olika man kan tycka och tänka.
Inte minst jag själv. Förra veckan blev rena rama uppvisningen i vankelmod. Det finns de som är skickliga på att bestämma sig snabbt och lätt och håller fast vid det som furan i storm och det är naturligtvis något ståndaktigt över det.
Men jag, jag fladdrar som ett rö för vinden.
Inte så att jag brukar stå och vela över Aftonbladet eller Expressen, eller saknar grundläggande värderingar, men när det handlar om sådana saker som ett minnesmärke över Astrid Lindgren, då blir det plötsligt besvärligt.