|
|
Ett pass med mjölkmaskinen
|
|
|
Det öppna svenska landskapet, det vill vi ju ha. Men hur ser då vardagen ut i första ledet i kedjan, som startar med ko och slutar med frukostläsningen av baksidestexten på mjölkpaketet?
Under ett år kommer vi att följa de småländska mjölkproducenterna Torbjörn och Sofia Nilsson i Flaka, Gullringen.
|
Det öppna svenska landskapet, det vill vi ju ha. Men hur ser då vardagen ut i första ledet i kedjan som startar med ko och slutar med frukostläsningen av baksidestexten på mjölkpaketet?
Under ett år kommer vi att följa de småländska mjölkproducenterna Torbjörn och Sofia Nilsson i Flaka, Gullringen. Två unga människor som valt ett yrke utan semester, men en livsstil med stora doser frihet. Ni kommer att få följa deras vardag från höstplöjning till skörd.
|
|
Sofia Nilsson har påbörjat eftermiddagsmjölkningen. Det tar ungefär två timmar att mjölka 60 kor.
|
Två unga människor som valt ett yrke utan semester, men en livsstil med stora doser frihet. Ni kommer att få följa deras vardag från höstplöjning till skörd.
Morgon och kväll. Dag ut och dag in. Mjölkningen är mjölkböndernas evigt återkommande da capo. Halv sex och halv fyra är Torbjörn och Sofia Nilssons hålltider och ungefär två timmar tar det varje gång att mjölka 60 kor. Fyra timmar dagligen, med andra ord.
– Det går ganska smidigt, säger Sofia, det går inte att göra så mycket annat än att fokusera på mjölkningen och det är snart gjort.
Det som för Torbjörn och Sofia är tusen och åter tusen gånger repeterad vardagssyssla är för mig ovant och nytt. Kan inte påminna mig om att jag tidigare hört det rytmiska tuffandet från en mjölkmaskin. Sövande sävligt, nästan meditativt.
– Men man kan inte koppla av helt, precis, man måste ju hålla koll, säger Sofia, när hon med enbent mjölkpall fastspänd under baken vant buffar sig in mellan två kossor.
Mjölkkorna är naturligtvis individer. Sköna är en genomsnittsko, får jag veta. Sex och en halv minut behöver hon på sig för att leverera.
|
|
Idissla och leverera. Det är vinterns tidsfördriv för kossorna. Foto: Rebecca Forsgren Malmström
|
Varje kossas resultat – fjolårets och årets – finns noterat i stapeldiagram i direkt anslutning till tavlorna med namn och härkomst. Allra vackrast höjer sig staplarna i diagrammet över Docka.
– Hon är besättningens duktigaste ko. Hon mjölkar länge och bra. Det ligger i generna, säger Sofia och visar en tavla på Dockas fina far, avelstjuren 307 Flaka, kommen just härifrån och en tjur att vara lite särskilt stolt över. 307 Flaka har gett avkomma ända borta i USA, fast nu betar han salighetens gröna ängder sedan åtminstone fem år.
Dotter Docka fick kalv för en och en halv månad sedan och mjölkar just nu 53 liter om dagen och håller hon sedvanlig god stil kommer produktionen att vara hög ytterligare fyra månader, innan den så saktliga börjar gå ner.
– Ungefär två månader innan de ska kalva sinar de, säger Torbjörn, med händerna runt gårdagskalvens mule, som åker upp och ner i en mjölkspann under en viktig lektion i konsten att äta effektivt. Ungefär två kalvar i veckan blir det på gården och ett dagsfärskt tillskott står i båset intill.
|
|
På gården produceras omkring 1 800 liter mjölk varje dygn. Ovanför korna finns uppgifter om varje ko, namn, föräldrar och mjölkproduktion. Foto: Rebecca Forsgren Malmström
|
Sofia jobbar målmedvetet, ko efter ko. Drar fram pumpen, tvättar av med spritduk, mjölkar ur en skvätt, låter mjölkmaskinen jobba, tvättar av igen...finns det favoritkor, undrar jag.
– Nja, det är nog snarare så att jag vet vilka jag inte föredrar...vilka som Tobbe helst får ta, säger Sofia, men ger sig ändå själv i kast med just en sådan, 519 Gullros, som har svårt att stå still.
– Gullros, ja. Det kan man inte tro när man ser henne, suckar Sofia.
Men bångstyrig eller inte, Gullros bidrar även hon till de i runda slängar
1 800 liter mjölk som produceras på gården varje dygn.
Framåt sex är mjölkningen avklarad och sedan väntar födelsedagskaffe hos goda vänner. Halv sex väntar kossorna på morgonmjölkningen och så rullar det på, vardag som helgdag.
– Det är klart att man har väl inte samma fredagskänsla som de som har andra arbeten, men ungarna, om inte annat, är ju väldigt medvetna om att det ska vara lite extra fredagsmys, säger Torbjörn.
Så var det det där med ”skraplotter som skulle användas för att lättare upptäcka brunst” – något som satte myror i skallen på oss oinvigda. Torbjörn har lagt fram några lotter och förklarar hur de ska användas. Det är helt enkelt en klisterlapp som värms upp och sätts fast på kvigan eller kossan, området ryggslut-svansrot. Särskilt när korna går ute på bete är det svårt att se när de visar brunst. Men med en skraplott fastklistrad på ryggen avslöjar den illröda färgen under lottens silverskrap om kossan blivit riden på. Så går det till. Om det vill sig, vill säga.
– Vi använde skraplotter i fjol, men det fungerade inte särskilt bra. De åt upp dem.
|
Författare: Rebecca Forsgren Malmström
|
|
