|
|
Det finns hjältar och det finns hjältar. 1930 samlar den politiske hjälten Ghandi ihop enorma människomassor i ett frihetståg i Indien. Finanshjälten Ivar Kreuger fyller 50 år och polarfararhjälten Andrés lik påträffas vid Frans Josefs land. ”Polargåtan från 1897 har äntligen blivit löst. De döda kropparna infrusna i isen och väl bibehållna.”, rubricerar tidningen denna världsnyhet som blir en långkörare året ut – fynden undersöks, dagbok hittas, liksom hela expeditionens läger och fotografier som går att framkalla.
|
En kvinnlig hjälte är Amy Johnson som flyger från England till Australien på 20 dagar. Härhemma dör drottning Victoria och 150 000 följer hennes begravningståg i Stockholm.
I Vimmerby finner vi en anmärkningsvärd vardagshjälte i taxeringskalendern – Hulda Peters. Hon innehar Stadshotellet och tjänar bäst i hela staden. 25 650 kronor närmare bestämt, vilket är avsevärt mer än handlanden Carl Johanssons och doktor Hellströms 17 000, borgmästare Odevalls 12 000 och direktör Beijers 10 000. ”Vanliga” hyfsat bemedlade invånare, som en lärare eller en typograf, ligger kring 2 000 kronor i årsinkomst.
När Hulda Peters fyller 60 ger hon en intervju, den första i Wimmerby Tidning där någon får lägga ut texten i jag-form rakt igenom hela artikeln:
”Jag föddes i närheten av Storebro, och som 15-åring gav jag mig ut. Började i köket på dåvarande stadshuset i Jönköping, men vid 19 års ålder fick jag börja vid serveringen, sedermera vid kassan och blev förestånderska för en del olika avdelningar inom branschen, blev slutligen hovmästarinna, från vilken syssla jag sedan blev källarmästare. Som hovmästarinna var jag då den enda i Sverige, men det skulle visa sig, att det var en syssla, som passade ett duktigt fruntimmer, om jag så får säga, vilket ju bäst bevisas av att jag nu har så många efterträderskor.”
Efter 35 års praktik på åtskilliga platser både i Sverige och utomlands återvände Peters till hemtrakten. Till en början kände hon sig som en främling här, men ”nu förefaller det mig, som om vi komma bra överens, min lilla hemstad och jag”. Hon betonar att branschen genomgått stora förändringar under sina 45 år i yrket. Personalen har fått det bättre. Framförallt har de fått ordnad ledighet, vilket var ovanligt förr.
”Vid 21 års ålder började jag taga språklektioner, jag hade ju endast gått i folkskola, men mina läxor läste jag mest, sedan jag vid ett- eller tvåtiden äntligen kommit i säng, och då höll jag på så länge, det var möjligt att streta emot sömnen. När jag företagit mig en sak är jag envis, eller vågar jag kalla det energisk, och tack vare detta lyckades jag skaffa mig så goda kunskaper i tyska och engelska, att jag sedan gott kunde klara mig som hovmästarinna under såväl utställningar som olympiska spelen i Stockholm, då man kom i beröring med så mycket utlänningar. Under de dagarna , som spelen pågingo, höll Hotell Kronprinsen på att alldeles stormas av utlänningar.”
Hulda Peters arbetade på utställningen i Göteborg 1891. Hon fortsatte på Bollnäs Järnvägshotell, som vid den tiden var det kanske förnämsta i landet och som drevs av Fru Skogh, ”denna framstående restaurangkvinna, som sedan blev världsberyktad genom sin geniala skapelse, Royal, och dess vinterträdgård, vilken, påstås det, då saknade sin like i Europa”. I Bollnäs serverade Hulda Peters kungen, Oscar II, som gärna åt i Bollnäs när han var på resa norröver. Senare serverade hon honom både på Marstrand och Särö:
”Vid ett tillfälle på Särö observerade en av socitetsdamerna, att kungen hälsade igenkännande på mig, och efter middagens slut sökte hon upp mig och frågade, hur det kom sig, att kungen kände igen mig. Jag måste då berätta om de tillfällen i Bollnäs, då jag serverat Hans Majestät.”
Sommaren 1910 var Peters i Wien. Där gjorde restaurangen succé med en svensk specialitet:
”Den blev kolossalt populär tack vare smörgåsbordet. Tillströmningen av gäster var så enorm, att polis måste postera vid ingången för att ordna kö och släppa in ett visst antal gäster i sänder. Smörgåsbordet länsades ögonblickligen, och direktörn höjde priset på detsamma 3 gånger under den första veckan. Vid ett tillfälle hade vi besök av 3 monarker på en gång, nämligen vår egen kung Gustaf, gamle kejsar Franz Josef och kejsar Wilhelm. I Wien var det vanligt, att utlänningarna drucko vårt svenska brännvin mot slutet av måltiden. O.P. fick aldrig heta annat än schwedisches likör, och de drucko det till kaffet.”
Arbetet tycks ha varit en av Hulda Peters två stora passioner i livet, den andra var musik och hon minns med tacksamhet då hon som skolflicka fick sjunga altstämman i en kör i Storebro, dirigerad av Gustaf Wredberg.
Och nu, känner hon sig som en 60-åring? ”Nej, jag är pigg och kry, och min arbetslust har aldrig varit större, än den är nu.”
1931Förste provinsialläkare N. F. Hedlund tycker att renhållningsväsendet i Vimmerby bör moderniseras.
I sin inspektion anmärker han på att stora otympliga trätunnor fortfarande används i sophållningen istället för tidsenliga plåtkärl. Det saknas renhållningsstadga och helt inbyggda sopstationer bör förbjudas. Avloppsnätet för Gustafslund, Lugnet m.fl. är färdigt och fungerar till belåtenhet. Med undantag för det plana området vid järnvägsstationen finns avlopp för hela staden.
”Nyssnämnda område har dränerats med ledningar av tegelrör. Det är nu torrt men har tidigare varit mycket besvärat av dåligt avflöde för ytvattnet. Den flytande orenligheten från fastigheterna inom sagda område uppsamlas med torvströ i cementbassänger. Kloakledning för området skulle erfordra särskild pumpstation.”
Annars är det de nya ålderdomshemmens tid. I Rumskulla, Hallingeberg och Vimmerby invigs nya under året och i juli beslutade fullmäktige i Kisa att följa trenden. Bankdirektör Andersson ledde förhandlingarna där ritningar och kostnadsförslag föredrogs. ”Enligt ritningarna ska hemmet byggas i trä i två våningar med platser för 31 pensionärer, dock med möjlighet till utökning för 4 personer.” Byggnaden beräknades kosta 66 000 kronor, exklusive möbler, sängar, el och indragning av vatten - totalt cirka 100 000. ”I denna siffra ingår även lösen för tomten å den del, som är belägen på Klockaregärdets övre del.”
Ärendet verkar väl förberett. Den av fullmäktige valda byggnadskommittén hade besökt många ålderdomshem, både i det egna länet och i angränsande. Inkomna förslag har granskats ingående och på mötet hemställde man om bifall av fullmäktige. Fattigvårdsstyrelsen och kommunalnämnden hade inget att erinra och efter en kort överläggning klubbades beslutet. För att vara på den säkra sidan beräknade kommittén hela kostnaden till 105 000 kronor, varav man föreslog att 50 000 skulle lånas och amorteras av under 25 år, medan resterande belopp skulle tas från tillgängliga medel ur en fond. ”Även detta förslag bifölls enhälligt.”
Barnens Dag firas för första gången och Vimarvallen i Vimmerby invigs. Överhuvudtaget flyttar sporten fram sina positioner i tidningen. Den allsvenska fotbollstabellen publiceras då och då, i april är Gais från Göteborg i topp på 20 poäng, före AIK som har 15. I Vimmerby finns en boxningsklubb på uppgång och simmaren Arne Borg kommer och håller föredrag två gånger om, ena gången vid Krön där han gör vattenkonster och undervisar i crawl. Hultsfred segrar i Vimmerby-Pokalen i fotboll och i augusti slår motortävlingarna i Rökullabacken nytt publikrekord med över 6 000 åskådare. Emrik Karlsson blir uttagen till VM i skytte. Det arrangeras bancykellopp för första gången i bygden och Wimmerby Tidning står som delarrangör för ett orienteringsmästerskap. Signaturen ”Pajo”, Nils Perfect, skriver till och med en egen sportspalt.
Men inte alla är förtjusta i sport. I oktober publiceras en notis om en pappa som satt järnkedja med hänglås om foten på sin pojke för att han inte skulle spela fotboll. Det gjorde pojken ändå, som målvakt!
”Då det dessutom säges att fadern för att hindra sonen att simma under sommaren bundit ihop hans armar, kommer barnavårdsnämnden att upptaga saken till behandling.”
19321932 är ett år av ond bråd död. Och ekonomiska svindlerier.
I mars smäller det till. Då häktas en kvarnägare i Skåne för hustrumord, motivet sägs ha varit att han ville gifta sig med en annan. Svenska Arbetsgivareföreningens förre verkställande direktör Hjalmar von Sydow skjuts till döds av sin son Fredrik som även dödar två tjänarinnor, sin hustru och sig själv.
Och den 16 mars meddelar tidningen i stora versala rubrikbokstäver: ”IVAR KREUGER DÖD. I ett nervöst sammanbrott tog han sitt liv under vistelse i Paris.”
Kreugers självmord är årets allt överskuggande nyhet och dess följder ger stoff till iögonfallande rubriker månad efter månad under lång tid. De vittnar om att tändstickskungen mest av allt var en gigantisk svindlare:
”Falska bokslut inom Kreuger-koncernen. Borttrollade skuldposter, obefintliga tillgångar och fiktiva toppvinster.” Direktörerna Lange, Huldt och Holm anses ha varit Kreugers hjälpredor för att skapa fiktiva inkomster och tillgånger. ”Revisor Wendler hade 100 000 kr. i lön av Kreuger.” ”Bankrutterad köpman blev miljonär i Kreugers tjänst.”
I maj inleds Kreuger-processen då de skumma affärerna dras inför domstol. Och rubrikerna fortsätter: ”Kreuger tjänade 35 miljoner på spekulation i statsobligationer.” I augusti tvingas statsministern C G Ekman avgå: ”Fick Kreugergåva i februari – förnekade det.” ”Kreuger vilseledde amerikansk bankirfirma.”
Den 14 september har bilden klarnat och tidningen kan redovisa jättehärvans omfång: ”Kreugerkonkurserna uppvisa en brist på ca. 1,4 miljarder.” Det motsvarar ?? i 2006 års penningvärde. Ungefär samtidigt reses miljonkrav också mot brodern Torsten Kreuger, som mottagit direktörslön på 50 000 kronor och som mot slutet av året döms till 3,5 års straffarbete för bedrägeri, konkursbedrägeri och vårdslöshet mot borgenärer. Bara en av flera domar som ledde till fängelse för de inblandade.
Även Vimmerby får en släng av sleven. Några av styrelsemedlemmarna i stadens stolta sparbank har också svindlat och förskingrat, bland annat till spekulation i aktier. Under flera år har man bollat luftposter och reverser och lurats i boksluten, inte helt olikt Kreuger men med ett antal färre nollor på beloppen. När processen når domsutslag i rådhusrätten får bankens ordförande Anton Berglund ett års fängelse för förskingring av ungefär 200 000 kronor. John Barkman döms till en månads fängelse för trolöshet mot huvudman och till dagsböter för att han lämnat oriktiga uppgifter i balansräkningarna. Övriga styrelseledamöterna Wenström, Derwinger och Rudell fick dagsböter av samma skäl som Barkman.
Däremot drabbades inte spararna eftersom Göteborgsbanken redan fem dagar efter Kreugers död tog över sparbanken i Vimmerby med fullständig garanti för insättarnas medel.
19331933 i januari kommer domarna i härvan kring Vimmerby Sparbank. Styrelseordförande Berglund får ett års fängelse och rådman John Barkman en månad. Övriga styrelseledamöter kommer undan med böter.
Stadens ekonomiska redovisning visar att 502 000 kronor kom in i kassan under fjolåret och att 685 000 flöt ut. Av intäkterna var 155 000 skatter och 85 000 bidrag. Utgiftsposterna toppas av Folkskolan med 270 000 kronor, barnavård 96 000, och gatuväsen 57 000. Polisväsendet kostade 24 000, kyrkliga ändamål 16 000 och vattenledningssystemet 14 000. Stadens skulder uppgick totalt till 860 000, vilket innebar en räntekostnad på 24 000. Tillgångarna beräknades till två miljoner kronor.
Sommaren blir varm med rekordtemperaturer och för att dämpa den höga arbetslösheten satsas rejält på att förbättra vägnätet: Tunavägen bättras för 225 000 och vägen mellanVimmerby och Hvena kortas 1,5 kilometer och repareras, allt till en kostnad av 1,5 miljon.
I september fyller Stina Kajsa Andersson 102 år. Hon var född i Hvena socken där hon också tillbringat merparten av sitt liv. Hon blev änka efter lantbrukaren Bjerkhult för 42 år sedan och de senaste sju åren har hon varit bosatt hos sin dotter och måg i Solnebo. ”Minnena från barndomsåren äro väl bevarade, och hon kan berätta mycket av intresse från sin barndom och det stränga arbetet, som dåförtiden fordrades av en tjänare. (…) Hon har aldrig gått i någon skola, utan hennes mor har lärt henne att läsa. Nödåren 1867-68 voro svåra år. Man fick då färdas långa vägar för att skaffa ryskt mjöl, och potatis var en sällsynthet. Vidare berättar hon, huru man i hennes ungdom skar säden med skära, stöpte ljus samt spann garn till kläder. Fru Andersson är fortfarande vid god andlig och kroppslig vigör, endast synen är lite dålig, så att hon ej längre ser att läsa. Däremot är hörseln mycket god, och hon har stort nöje av radion. Hon sköter sig själv och har under hela sommaren dagligen gått ut i det fria. Förra vintern var hon under en längre tid sängliggande till följd av förkylning, men på vårsidan kryade hon åter på sig. Hon har aldrig sökt läkare utan alltid haft en god hälsa.”
I Tyskland tar Hitler makten och i tidningen är kommentarerna positiva: ”Hitler har skapat ordning”. I juli ska en nationalsocialistisk lokalavdelning bildas i Vimmerby. Åtta personer anmäler intresse. Mot slutet av året meddelas från Berlin att 400 000 tyskar skola steriliseras och att utgifterna bara blir ”bråkdelen av vad ärftligt sjuka kosta staten”.
19341934 stärker Hitler sitt grepp om Tyskland. I Wimmerby Tidning prisas utvecklingen i ledarkommentarer som sannolikt köpts in från centralt högerpolitiskt håll. Där skrivs att frisläppandet av många fångar ur politiska koncentrationsläger bevisar att ”tyska statens stabilitet har nått så långt att man ej i samma mått som förr behöver frukta några omvälvningar genom kommunistiska eller marxistiska element. Gentemot dessa bakterier har tredje riket blivit immunt.” Att antalet arbetslösa under senaste året gått tillbaka med två miljoner ses som ett stort plus för nationalsocialisterna, liksom att näringslivet går framåt på så gott som alla områden: ”Vi har nu att göra med ett land, som går framåt under en enhetlig, stark o. målmedveten ledning – i trots av alla angrepp och allt bakdanteri i utlandet.”
Även i Vimmerby röner nationalsocialisterna uppmärksamhet. När den svenske führern Sven Olof Lindholm håller ett två timmar långt tal på torget i juli står 400-500 personer och lyssnar. ”I enkla och klara satser utvecklade talaren det nationalsocialistiska programmet och gick skarpt till rätta med särskilt mångsyssleriet, judebankernas ockreri, Epa-affärerna och dess gelikar – de stora affärshusen och framhöll nödvändigheten av statligt skydd och hjälp för de små företagarna m. m. Med väldiga applåder belönades talaren och kampskatten som insamlades syntes bli god. Under största lugn åkte truppen sina färde härifrån.”
Fast i landstingsmannavalen senare på hösten visade det sig vara långt från att klappa händerna till att stödja politiskt. I Vimmerby får nazisterna 13 röster, i Västervik 8, i Tjust 25 och i Sevede, Tunalän och Aspelands röstningsdistrikt 29. Valets stora segrare blir Bondeförbundet som ökar 50 procent. Även socialdemokraterna går starkt framåt medan högern backar.
Men det hålls mässor i Vimmerby också, både för idrott och trädgård. På trädgårdsmässan vinner Gunnar Ericsson på Näs första pris i klass 10, En samling köksväxter, och i klass 15 för Safter och viner av frukter och bär. Ett friluftsmuseum invigs i Gästgivarehagen.
I Kinda ställs 17 lantbrukare inför rätta, anklagade av Östergötlands andelsslakteriförening för kontraktsbrott, eftersom de sålt kalvar och grisar till andra uppköpare än föreningens.
I den under 1920- och 1930-talen ”Veckans jordbruksartikel” är den 20 juni rubriken: Hur böra rotfrukterna gödslas?: ”Vid intensiv rotfruktsodling lönar det sig att konstgödsla starkt vid sidan av normal kreatursgödsling, ja detta är en förutsättning för odlingens ekonomi”, slås det fast innan man presenterar vilka kvävemängder som är bäst för respektive gröda: ”Konstgödseln skall spridas så jämnt som möjligt för att uppnå fullgod verkan. Vid försök i kålrötter med 200 kg. 15,5 %-ig salpetergödsel har slarvig spridning givit 25% mindre skördestegring än god spridning. Salpetergödseln fördelas däremot i minst tvenne givor, varav den ena utströs i samband med sådden och den andra omedelbart efter gallringen. Rotfruktsskörden efter ett i alla delar fullgått plantbestånd, uppkommet efter sådd i god tid och väl vårdat, kan bli mycket hög, om näringsbrist ej hindrar växten. Salpetergivan utströs lämpligen medelst en särskild spridare, eventuellt monterad å hästhacka. Övergödslingen bör emellertid företagas i torrt väder, så att konstgödseln omedelbart faller av bladen och ned på marken.”
Till sist lite film: På Vimmerbys två biografer, Starbio och National, bjuds nya filmer varje vecka. I februari går ”Lördagskvällar”, ”i samma glada och romantiska stil som Söderkåkar” med Edvard Persson, Gideon Wahlberg och Dagmar Ebbesen upp på Starbio medan National erbjuder ”Ett drama i Budapest”, ”en av säsongens storfilmer”.
I november avslöjas att Greta Garbo skrivet ett lukrativt avtal för sina två kommande filmer. De ger henne motsvarande tre miljoner kronor i gage. Detta i en tid då medelårslönen för en arbetare i Vimmerby låg kring 1000-1500 kronor, vilket innebär att Vimmerbyarbetaren skulle behöva jobba i 3000 år för att få ihop samma summa.
1935Släkten Munthe bland kungligheter
I maj publiceras för första gången i Wimmerby Tidning vad man kan kalla ett bildreportage.
Det är de högtidliga bröllopsceremonierna mellan kronprinsessan Ingrid från Sverige och kronprins Fredrik av Danmark som får tidningen att den 29 maj smälla till med tre stora tvåspaltiga bilder bredvid varandra. Över 100 000 människor kantar Stockholms gator under festligheterna och från konung Gustaf får Ingrid ”en dyrbar familjerelik, bestående av en stor praktbrosch i diamanter och pärlor en poires med tillhörande örhängen. Smycket har senast tillhört drottning Victoria, som ärvde det efter sin moder, vilken i sin tur ärvt det efter kejsarinnan Augusta av Tyskland. Smycket daterar sig från 1700-talets mitt.”
Senare på året dödas en av bröllopsgästerna, drottning Astrid av Belgien, i en trafikolycka. Hon slungas mot ett träd medan konung Leopold, som körde bilen, skadas lindrigt.
I F E Noréns artikelserie Anteckningar om Vimmerby har turen kommit till temat ”Släkter och typer”, där bland andra släkten Munthe porträtteras. Munthes, skriver Norén, härstammar från Flandern ”där den redan framträder på 900-talet”. En gren utvandrade till Skandinavien på 1500-talet och på 1700-talet fanns en Johan Lorentz Munthe, som var lagman och från 1758 borgmästare i Eksjö. Denne Munthe deltog även i riksdagarna 1765-1786 som framstående inom mösspartiet. J. L. Munthe avled 1795 men blev länge ihågkommen i folkminnet i visan:
”Borgmästare Munthe
red på sin brunte
frun red en skäck
så innerligt täck.
Efter kom stolle (?)
red på sin grålle,
sist red en präst
på en halter häst. (…)”
Borgmästare Munthe hade en son, Jakob Ludvig, som var född 1770 och blev militär. Han var gift med Katarina Elisabet Regnell, en prästdotter från Vena och född 1780. På 1820-talet köpte familjen Nr 18 Norra kvarteret i Vimmerby, eller gamla folkskoletomten, som då fick namnet Muntheska gården. ”Det var en stor gård, som begränsades åt öster av tomten n:r 17, som på 1830-talet kallades den Spångska. De båda gårdarna bildade tillsammans den figur, som inneslutes av Drottning-, Sevede, Kamp- och Rönnbärsgatorna.
Muntheska gården var vid denna tid bebyggd med en mangårdsbyggnad, som låg på gamla skolhusets nuvarande plats, visthusbod, där slöjdskolehuset nu ligger, och en länga, inrymmande loge, lada, stall och fähus längs Rönnbärsgatan. Inne på tomten låg drängstugan. Resten av tomten upptogs av en trädgård (…).
När barnen lämnat boet hyrde fru Munthe ut gården och 1847 köptes den in av staden som där inrättade den första folkskolan i Vimmerby.
En av sönerna, Martin Arnold Fredrik, blev apotekare på skilda platser innan han 1861 köpte apoteket i Vimmerby av E.G. Hult ”för en betydande summa”, men innehade det endast till 1867, då han inköpte Vita Björn i Stockholm och lämnade Vimmerby i september 1868. ”Under sin Vimmerbytid bebodde han och drev sin rörelse i gården Västra Kv. 6, numera ägd av Frälsningsarmén. Apotekare Munthe var gift med Matilda Kristina Aschan, men äktenskapet slutade med skilsmässa. 1853 gifte han sig en andra gång, nu med Louise Aurora Ugarph. Han dog 1877 i Stockholm och hade tre barn, en dotter och två söner. Sonen Arnold skrevs in i Vimmerby läroverk den 16 januari 1865 och Axel ”med av eforus meddelad åldersdispens den 27 aug. 1866. Båda avflyttade med föräldrarna till Stockholm 1868.”
”Båda bröderna Munthe ha låtit sig åtskilligt omtalas. Arnold blev sjöofficer och sjöhistorisk författare och har bl. a skrivit det bekanta verket Svenska Sjöhjältar. Axel blev student 1874, varefter han inriktade sig på medicinen och reste till Paris, där studierna fortsattes tills han 1880 vid 23 års ålder efter en spännande disputation vann doktorsgraden. En tid läkare i Paris och senare i Italien, där han vunnit stor berömmelse, är han här i landet mest känd som drottning Victorias livsmedikus och författare till den över hela världen lästa Boken om San Micele. Ännu skriver han med ord och gärningar på sin historia, varför vi skjuta hans levnadsteckning på framtiden.”
1936Krigsskådeplatsen är nu förlagd till Afrika där Italien strider mot Abessinien. Ett italienskt luftangrepp drabbar en svensk Röda kors-ambulans, totalt dödas 50 människor i anfallet. Det är omöjligt att ge ”de sårade vård annat än under buskar, och då alla kirurgiska instrument förstörts, måste man använda sig av vanliga knivar”. Även en svensk dör, sjukvårdaren Gunnar Lundström.
I Spanien är det inbördeskrig och Tyskland marscherar in i Rheinlandet.
Bland de nationella nyheterna får en båtolycka i Ormsjö, Dorotea socken, stora rubriker i tidningen. Ett lag flottningsarbetare forslades till arbetet i en motorbåt som kantrade. 14 av de 23 ombordvarande omkom. I Stockholm brann Electroluxfabriken och framåt hösten var det riksdagsval. Både bondeledaren Bramstorp och högerledaren Bagge kommer till Vimmerbybygden och talar men båda går bakåt i slutsammanräkningen, Bondeförbundet tappar ett mandat i andra kammaren och högern nio medan socialdemokraterna vinner tio.
Vid denna tid sysselsätts 939 000 människor i jordbruket och i Kalmar län finns 160 000 nötkreatur. I Vimmerby brinner Karlbergska garveriet och i Kinda går kanalbolaget i konkurs. I mars hålls första borgenärssammanträdet som visar att bolaget har 326 000 kronor i tillgångar och 600 000 i skulder.
Men om somligt försvinner så finns annat som uppstår: i Hultsfred invigs kyrkan, i Silverdalen den nya idottsplatsen, som kostat 52 000 kronor.
Och i Vimmerby hålls sista målet i det gamla tingsstället innan man flyttar över till det nya (nuvarande polishuset). Skälet till nybygget var en ny tingslagsreglering som slog samman Sevede och Tunaläns härads domsaga tingslag till ett, med tingsställe i Vimmerby. Och reformen får konsekvenser som inte inträffar särskilt ofta. ”Det är icke mindre än c:a 115 år sedan Sevede härad senast skaffade sig nytt tingshus och nära dubbelt så länge eller 206 år, sedan Tunaläns häradsrätt tog sitt tills nu använda tingshus i Ishult i bruk.”
Invigningen slås upp mer än rejält i tidningen, ja en konungabegravning i like, totalt nästan två hela sidor. Alla är där - häradshövdingar, allmänhet, kyrkoherdar och diverse ordförande i kommunalnämnder. Det ymniga utrymmet upptas till största delen av häradshövding Severins intressanta tal om Sevede och Tunaläns häradshistorik ända från 1300-talet. Trots att arkiven förstörts två gånger om, i eldsvådorna 1683 och 1821, fanns mycket att berätta.
I februari får den nya rätten hantera en rannsakning om en modern eldsvåda, en mordbrandsanläggning i Hultsfred. Häktad är radioförsäljaren E. A. Karlsson, Hultsfred, som inför rätten hävdar att hans ekonomi vid tiden för branden var god. Det visar sig emellertid att Karlsson levt ett högt liv och på kort tid gjort av med mycket pengar. Han har skulder på minst 2 300 kronor. Tilltron till honom ökar inte av att han är vårdslös med spriten och har kört sönder ett broräcke vid Åkebo utanför Vimmerby. Han bedyrar dock att han är oskyldig till eldsvådan i sitt hem. Han hade enligt eget förmenande gjort eld i kakelugnen, öppnat luckorna och dragit ut spjället. Han hade placerat sina sängkläder framför eldstaden för att värma upp dem, gått till sin kamrat Tuvesson och vandrat hem vid elvatiden på kvällen då han hört brandkåren rycka ut.
”Han skyndade då iväg hemåt, och då han öppnade dörren till sitt rum, slog tjock rök emot honom, så att han nästan blev kvävd, varför han ögonblickligen slog igen dörren. Brandmännen , som genast voro på platsen, trängde sig emellertid in och släckte elden.”
Efter genomgång av tekniska detaljer kring branden försöker domaren locka fram ett erkännande men Karlsson nekar. Förhandlingen skjuts upp och radiohandlaren förs åter till straffängelset i Kalmar.
Några veckor senare tas målet upp igen. Åklagaren yrkar på ansvar för mordbrand, men trots att rätten finner starka skäl ”för att han förövat det brott, för vilket han stod tilltalad, icke kunde mot sitt nekande fällas vare sig för mordbrand eller vårdslöshet, men utslaget skulle underställas hovrättens prövning”.
Friad alltså. Men ändå kvar i häkte ”till dess domen vunnit laga kraft eller hovrätten annorlunda förordnar”.
1937I januari stupar Kristdalasonen och teologistudenten Olle Meurling vid fronten i det spanska inbördeskriget. I Vimmerby öppnas Kindergarten och i juni ser 2 500 personer allsvenska Brage leka ut en Hultsfredskombination i fotboll med 6-0. Åldermannen, f d statsrådet med mera Hugo Hammarsköld dör på Tuna gård och Vimmerby kvinnliga gymnastiktrupp gör ”stormande succés” inför över 1 000 åskådare vid en uppvisning i Västervik.
Två fall i rätten upprör på fler än ett sätt. I januari och februari pågår processer som blamerar hela Vimmerby. Det har myglats med spriten i Sprithandelsbolaget och det cirkulerar rykten om upprepade fall av fosterfördrivning. Den 13 mars är det trångt vid tinget:” ’Galleriet’ var dessutom fullproppat av åhörare till sista plats, dessutom representanter för pressen såväl lokala som från andra håll – en främling jämväl utrustad med kamera.”
Så rullas historien upp. Under flera års tid hade de anställda vid sprithandelsbolaget tullat på spriten. En av de åtalade, Seger, hade tillgripit sprit varje dag, ”men det största parti åt gången var 2 liter”. Totalt hade det blivit 994 liter. De två övriga åtalade, Orrhammar och Stockius, hade också plockat ut ansenliga mängder sprit som delvis täckts av falska motböcker. Bristen i lagret hade kompenserats genom vattenpåfyllning vilket just var skälet till att en lantman från Horn anat oråd så att falsarierna kunde avslöjas. Han hade köpt en butelj men när han skulle ”bjuda ett par bekanta på fluidet, och då han borttagit kapsylen, tyckte han, att korken var litet ovanlig, och då han smakade på innehållet, begynte han spotta och utbrast: ’Fy för f-n, det är ju bara vatten!’ ”
Den 27 mars föll domarna: Stockius fick 1 år och sex månaders straffarbete, Orrhammar och Seger 1 år och nio månaders straffarbete.
Fosterfördrivningarna dömdes än hårdare. Före detta banktjänstemannen Axel Lilja erkände att han vid sju tillfällen genomfört fosterfördrivning, men bestred att någon hjälpt till och att han fått ersättning. Domen löd på tre och ett halvt års straffarbete, en medåtalad kvinna friades medan tre andra dömdes till två eller tre månaders fängelse villkorligt.
I en ledare kommenteras att konkurrenttidningar och allmänhet börjar dra Vimmerbyborna över en kam. Stadens rykte var orättvist nedsolkat:
”Det är icke roligt att få läsa att någon av stadens invånare tillåtit sig informera en resande moralist om att de brott, som begåtts i Vimmerby, skulle bero på att vi äro av tattarblod och degenererade och att vi således skulle vara undermåliga och lite var lämpade för internering. (…)Vilka äro för övrigt de personer, som under denna sista tid ävlats om att informera vissa tidningar med sensationer av för staden nedsättande art? (…) Ett samhälle är icke betjänat av personer, som synas ha sin lust i att förstora saker och ting och kasta smuts på det samhälle, i vilket de ha sin utkomst.
Ingen har smutskastat Sala stad för salaligen, och ingen tänker illa om andra städer, där brott begås. Men då det gäller Vimmerby, tror man tydligen, att allt kan gå för sig. Eller också ha icke dessa städer associala individer av nidskrivarnas klass. Lymlar, som vältra sig i sensationernas dravel och äro fast beslutna att skända och misstännkliggöra. (…).”
19381938 är orostid. I februari håller Hitler söndagstal till riksdagen: ”Vi vilja ej krig, men frukta det ej!”
I Sverige meddelar Wimmerby Tidning att produktion av en svensk folkgasmask är på väg. I april står det i ett ledarstick att Hitler på ”ett oroväckande sätt närmat sig den italienske diktatorn Mussolinis mentalitet”. Skälet var Hitlers triumf i folkomröstningen om Österrikes anslutning till Tyskland, ett delmål i rikskanslerns projekt om att samla alla Europas tyskar i ett rike. Ja-procenten var större i Österrike än i Tyskland, 99,75 procent ”(frånräknat judarna)” mot 99,03 i det gamla Tyskland. 99,57 procent av alla röstberättigade deltog i valet.
”Man kan”, står det i ledaren, ”när man läser Hitlers lördagstal, icke värja sig för en liten misstanke om, att Anschluss stigit Hitler en smula åt huvudet. (…) Är hans huvud numera tillräckligt kallt för att kunna fatta beslut i tjeckoslovakiska frågan på ett förståndigt sätt?”
Europas öde i Hitlers händer, men ett blindare öde slår även hårt mot Vimmerbybygden; till exempel i Södra Vi där det inträffat ruskigheter med dödlig utgång på löpande band: kyrkovärden Anton Krantz ljöt en ögonblicklig död, och i början av maj dog hemmansägare 64-årige Carl Svensson från Slitshult när sonen råkade fälla ett träd som föll mot fadern, som inte hann undan ”utan fick av trädet ett våldsamt slag i bakhuvudet. Döden torde ha varit ögonblicklig.”
Till och med ved kan vara livsfarligt när ödet är illasinnat. I Kristdala anhölls 45-årige arrendatorn i Krokshult, Fabian Andersson, ”som under en ordväxling på fredagen tilldelade en nära 70-årig granne Albert Johansson ett så kraftigt slag i huvudet med ett vedträ, att denne på måndagen avled på Oskarshamns lasarett”. Och i september omkom verkstadsarbetaren Albin Vilhelm Johansson i Storebro. Johansson gick till skogs tillsammans med hustrun för att plocka lingon. ”Färden anträddes med en eka uppåt den närliggande dammen. Under det att Johansson var sysselsatt med vedhuggningen, råkade han hugga sig i vristen mycket svårt och ymnigt blodflöde uppstod. Så fort han kunde sprang han till båten, drog själv av sko och strumpa, och hustrun hjälpte till med ombindning av såret så gott sig göra lät.”
Johansson miste medvetandet och när man äntligen kommit till hemstranden och ambulansen var på plats fördes den skadade i hög fart till sjukstugan i Vimmerby, ”men livet hade under transporten redan flytt”.
Några veckor tidigare meddelade tidningen om att getingar vållat två dödsfall i Östergötland. I Jordberg, Västra Eneby, avled 83-årige K.G. Ljungström. Han ”sysslade med skördearbete, då han råkade trampa på ett jordgetingbo. I ett nu var hela svärmen över honom, och de synnerligen ettriga odjuren angrepo den gamle överallt. Han blev stungen i huvudet samt i synnerhet på händer och armar men även på övriga delar av kroppen, då djuren kröpo in under kläderna.” Läkare från Kisa eftersändes men trots medicin avled Ljungström senare på dagen.
I september fortsätter Hitler inlämma sudettyskarna i sitt Stor-Tyskland. Tjeckoslovakien styckas och krigsrisken växer. Men i München samlas Europas ledare och den 1 oktober andas tidningen ut: ”Freden säkrad!”
Några dagar senare kommer Hitler med kolonikrav, Italien skärper lagstiftningen mot judarna som Hitler tidigare under året föreslagit borde få en egen stat någon stans i Afrika. I november förbjuds judar att driva handelsrörelse i Tyskland. De döms kollektivt till ett miljardskadestånd som ska betalas till tyska staten. De förbjuds att gå på bio och i Berlin riskerar de fängelse om de inte skriver under papper som fråntar dem att förvalta sina fastigheter. Nazistregimen lovar att hålla minst 1 500 stora propagandamöten mot judarna under några månader och rikspropagandaminister Goebbels håller tal i Reichenberg, ”i vilket han yttrade att varken nationalsocialismen eller antisemitismen var någon exportvara, men Tyskland skulle vilja exportera judarna. ’Vi önska, att utlandet är så judevänligt, att det tar alla våra judar från oss.’ ”
19391939 inleds med en epidemi scharlakansfeber. Siemens lanserar en sensation - el-mangeln! 114 skidlöpare deltar i Skidans Dag och Bertil Pettersson från Västervik vinner herrarnas 30 kilometer.
I Tyskland talar Hitler, vilket ger stora rubriker i Wimmerby Tidning. ”Tyskland befinner sig i ett särdeles svårt ekonomiskt läge” citeras rikskanslern i rubriken - ändå får talet kurserna på Europas börser att gå upp eftersom många tolkat in fredstrevare i delar av Hitlers anförande.
I februari vådaskjuts tre småflickor i Kisa under rävjakt. Den 8 mars står en stor tvåspaltig rubrik ut på sidan 3: ”Spritsmugglarband infångat av Vimmerbypolisen 2, 500 liter XP, konjak och cigaretter samt 3 bilar i beslag”. Tidigt i artikeln berättas om vad som fått igång ordningsmaktens misstankar: ”Vid 4-tiden på lördagseftermiddagen anlände till Vimmerby tvenne lastbilar, en O- och en A-märkt, samt en personbil O1790. Hela eftermiddagen korsade sedan personbilen gatorna upp och ner, och senare på aftonen reste personbilen samt den ena lastbilen österut från staden, medan den andra fick stanna kvar, parkerad i staden.”
Spriten hade hämtats i land vid Horns udde i Västervik, men smugglarna fick snart annat att göra eftersom de dömdes till mellan fyra och sex månaders straffarbete.
Hitlers trupper ockuperar Böhmen-Mähren och tidningen konstaterar att Tjeckoslovakien är utplånad som stat. ”Europas småstater darra inför Hitlers nästa schackdrag.” Fast när han fyller år darrar inte de höga svenska militärerna Thörnell (senare ÖB), Jung och Tamm på manschetterna för att personligen hylla Hitler genom att närvara på hans födelsedagsfest. USA:s president Roosevelt ber Tyskland och Italien om fredslöfte - vilket avvisas.
I maj inträffar en båtolycka i Oskarshamns skärgård. Tio människor omkommer: ”Jacob Bagge, tillhörig ubåtsavdelningen, som för närvarande ligger vid Våldö i närheten av Oskarshamn, havererade på natten, varvid ett tiotal ur manskapet, såväl stamanställda som värnpliktiga drunknade. Bland de omkomna äro Vimmerbypojken Sven Artur Stjärnborg, son till muraren Carl Otto Stjärnborg.”
I augusti diskuteras om ett förlossningshem bör ligga i Hultsfred eller i Vimmerby och Hultsfred går senare segrande ur den striden. I Horn står ett nytt skolhus färdigt och 100 000 kronor satsas på att stensätta Kalmarvägen förbi Kisa.
England retirerar inte. Polen ska försvaras, vilket naturligtvis ger stora rubriker i tidningen: ”Världskrisen står inför sin kulmen. Sverige på sin vakt mot eventuellt krig. Statsministern talar lugnande ord.”
Hitler släpper ej kravet på Danzig och den 2 september meddelar Wimmerby Tidning sina läsar: ”Kriget har brutit ut”. I Vimmerby bildas raskt en lokalkommitté av Kvinnoföreningarnas Beredskapskommitté, en opolitisk organisation som samlar frivilliga kvinnliga deltagare till jordbruksarbete. Den 19 september publicerar tidningen ett upprop från lokalkommittén där kvinnor uppmanas fylla i ett registreringskort: ”Ifyllandet av korten förpliktar under nuvarande förhållanden ej till något beredskapsarbete. (…) I händelse av allmän mobilisering kommer troligen lagen om allmän tjänsteplikt att utfärdas. De, som redan nu lojalt fylla i korten, ha i så fall större utsikt att få utföra sådant beredskapsarbete, som bäst passar dem, och kommittén vågar därför uttala den förhoppningen att ingen enda försummar att låta registrera sig (…).
Under rubriken ”Krigshändelserna” kan läsarna följa utvecklingen på andra världskrigets fronter: ”Ryssarna giva Polen nådastöten”, ”Warzawa har kapitulerat”, ”Rysslands krav på Finland: Avrustat Åland och rättighet på finska öar”, ”Misslyckat attentat mot Hitler”.
Och mot slutet av året meddelas under annan rubrik att Reinhold Blomberg säljer tidningen ”till ett nytt företag”. Sedan 1913 har Blomberg varit ägare och levererat en pålitlig produkt med som utvecklats med tidens gång: foton i varje nummer, hög ambition att förmedla nyheter från bygden, från Sverige och från utlandet. Och att ge läsarna informativ bonusläsning med artiklar om traktens historia, om utlandet via resebrev, om politik via regelbundna ledarstick, om kyrkoåret, om näringslivets utveckling. Och inte minst om sport som får allt större plats i tidningen. För att nu bara nämna något.
De nya ägarna satsar hårt direkt. Man köper in den lokala konkurrenten Vimmerbyortens Tidning, som från 1903 till 1920-talets slut hette Nya Posten. De båda tidningarna slås samman till en. Och utgivningstakten höjs genast till tre gånger i veckan.
|
Författare: Jens Fellke
|
|
|
 |
|
1890 - 1899
1890 heter följetongen i Wimmerby Tidning ”Kärlek och List”. En mördare Rosengren får sju års straffarbete för att ha dödat sin bror. Ernst Boström från Sävsjö öppnar en ny klädaffär i Wimmerby och häradshövding Lars August Fries, född 1811 på Storebro Bruk, dör.
|
|
 |
|
