|
|
Bråneholm brinner. I maj 1880 skriver Wimmerby Weckotidning om en eldsvåda i flera byggnader vid Bråneholms pappersfabrik, en mil väster om Vimmerby. Bland annat har kvarnen brunnit ner.
|
Elden utbröt den 3 maj 1.20 em och orsakades av gnistor från fabrikshusets skorsten. Det blåste hårt och ingen räddning var möjlig, delvis på grund av torkan under förra veckans värme, men flera byggnader räddades tack vare folkets rådighet.
Senare i maj meddelas att kvarnen var nybyggd men ej brandförsäkrad. Ägaren kommer därmed att göra en förlust på 5 000 - 6 000 kronor. Plus minskade intäkter eftersom arbetet måste ligga nere tills nya byggnader hinner uppföras. Ägaren Andersson blev själv svårt bränd i ansiktet och å händerna.
18811881 har Kalmar Regemente en längre fältmanöver med basen i Hultsfred. Övning hålls bland annat i skogarna mellan Sävsjö och Sandsjö, där manskapet delas upp i två avdelningar: nordkåren, ledd av baron Lagerfelt, och norrkåren, ledd av överste Bråkenhjelm, tillika chef för Smålands husarer. Greve Spens är stridsdomare.
På midsommaraftonen är det fest på ”Slätten”. En ståtlig och vacker majstäng är rest och Wimmerby Weckotidning skriver:
”På Slätten stod glädjen inomhus ’låg i tak’, och utom ännu högre, i synnerhet sedan dansen börjat omkring en på e.m. (…) Der dansades, eller rättare hoppades, så att dammet stod i högan sky, till bortåt tolf på natten. (…) Tågen hitförde en massa folk. Wägar och stigar woro dessutom fulla af åkande och gående, och allas mål var slätten.” Tusentals människor är i rörelse. Bara från Oskarshamn kommer 14 laster med 50-60 resande i varje vagn och från Västervik är extratåg insatta.
På söndagen var det exercis. 10.30 samlades grenadiererna och 11.45 husarerna till gudstjänst, ”hwardera kåren i sitt läger, husarregementet i full parad och till häst”.
Man avlägger trohetslöfte till Kungen och paraderar framför generalen och går marsch till musik. På eftermiddagen är det kappridning där sex av officerarna gör upp på en 5 000 fot lång bana med fyra hinder och sedan är det bal till klockan tolv på natten.
Under förmiddagen skickas även telegram till kungen där man bedyrar sin lojalitet till honom och fäderneslandet. På eftermiddagen kommer svar till öfverste Bråkenhjelm, Eksjö. ”Jag sender eder och regementet min helsning och mitt tack för Eder försäkran om en tillgifwen trohet, till hwilken jag lyser orubbat förtroende. Oscar.”
1882Inte rådlös. På vintern 1882 stod att läsa i Wimmerby Weckotidning: ”Det ska tusan frysa, tänkte en landsman från Wimmerby socken som i onsdags åtta dagar sedan skulle föra ved till staden. Han lät genast handling följa på orden, i det han i bakre af lasset af några medförda torrvedsbitar uppgjorde en brasa, hwid hwilken han gick och wärmde sig.
Det förspända oxparet fortsatte, obekymrat om kölden, sin makliga färd och efter gick körsvennen förnöjt wärmande sina händer wid den muntert sprakande eldbrasan.” Hur stor del av lasset som gick åt förtäljer inte historien. Exemplet, skriver artikelförfattaren, manar inte till efterföljd, men ”utgör ett bevis för smålänningens aldrig swikande rådighet, ty han gör sig alltid till godo det gamla ordspråket: ’bättre brödlös än rådlös’.”
18831883 hårdnar konkurrensen om tidningsläsarna i Vimmerby.
I oktober året innan hade Axel Wimmerkrantz slutat på Wimmerby Weckotidning och startat Wimmerby-Bladet. Och 1883 i september hade även Wimmerkrantz efterträdare, redaktör Jahn, bestämt sig för att starta eget och ge ut Wimmerbys Tidning, alltså med ett genetiv-s i slutet.
Så under några månader i slutet av 1883 har Wimmerby tre tidningar, vilket snabbt blev åtminstone en för mycket. Wimmerby-Bladet upphörde redan i slutet av 1883 medan Wimmerbys Tidning fortlevde några år in på det nya seklet, dock sedan 1896 under namnet Wimmerby-Kuriren.
Wimmerby-Bladet inledde med att komma ut två gånger i veckan och då ville inte Wimmerby Weckotidning vara sämre. Satsningen höll emellertid bara till mars 1883, då de båda ägarna kom överens om att återgå till utgivning en gång i veckan: ”för mycket för wårt lilla samhälle med två tidningar”, och för kostsamt.
Antagonismen mellan Wimmerby Weckotidnings C J Nilsson och Wimmerkrantz verkar ha varit ganska snabbt övergående, för de prenumeranter på WW som betalt för ett helår erbjuds redan samma vecka Wimmerby-Bladet utan kostnad som kompensation ”för de indragna halfnumren”. I oktober flyttar Wimmerby-Bladet hela sitt tryckeri till Nilsson, som när tidningen lagts ner lockar tillbaka Wimmerkrantz, som åter blir redaktör.
Den posten innehar han sedan ända till sin död 1909.
1884Charader och roliga historier återkommer i Wimmerby Weckotidning med jämna mellanrum. I nummer 23 den 12 juni 1884 bjuder man läsarna på följande:
Ӏkta makar emellan:
Hon: - Men min älskling, är jag icke alltid snäll mot dig?
– Jo.
– Uppfyller jag icke dina önskningar?
– Nej.
– Nå, hwad är det då?
– Hwad det är! … Jag will att du skall ha tråkigt när jag är borta.
Bankiren till sin fru:
– Hör nu Sara, wår käre gäst önskar höra det senaste stycket af Brahms. De behöfwer inte anstränga dig, och det gör ingenting om du sjunger falskt, hr kommersrådet är döf.
Är ni gift? Sporde domaren en anklagad. ”De här ärret ä efter nyp mé en sopskyffel, swarade den tilltalade, i det han petade på sin panna. ”Jag förstår”, sade domaren medlidsamt ocjh fortsatte förhöret.”
1885Under rubriken ”En som ej wisste hwad han wille” skriver Wimmerby Weckotidning den 26 februari 1885 att herr Brandberg, ordförande i Wimmerby Goodtemplarloge, uppvaktat tidningens redaktion för att höra sig för om logen kostnadsfritt kunde få in annonser om fester och möten och dylikt.
Tidningen berättar att man alltid har welat främja nyketerhetsmännens strävanden och att man vet att de har ganska små resurser. Så Brandberg fick med sig ett löfte från utgivaren, men var tydligen inte helt nöjd med uppgörelsen, ty på logens möte argumenterade han emot sin egen ”motion”. Varpå logen beslutade att sluta annonserna i Wimmerby Weckotidning.
Redaktören svarar direkt i tidningen: ”Detta äro wi högeligen belåtna med, särskildt för att slippa öda tid med att leta meningen ur de ´kråkfötter´ hr B ibland till oss inlemnat för att få försvenskade till begripliga och läsliga annonser. Wi hade ej ämnat nämna saken, som är af ingen betydelse; men wi wille ej heller underlåta att erkänna hwilka stora ’ljus’ som emellanåt söka lycka äfwen bland goodtemplare.”
1886Två djerfwa stölder. Den 8 oktober 1886 meddelar tidningen att tjuvar härjat under natten till sistlidne söndag. Ur Stadshotellets stall tog de källarmästare Hentzells häst och vid lägenheten Bränneriet en packvagn med tyger som tillhört handlare Blomgren från Tranås.
Telegram skickades till polisstationer i området och det gav resultat: ”Redan i Måndags hade man i Åtvidaberg anhållit hästen och packwagnen samt en af de båda tjufvarne.” I november berättas under rubriken ”Lönneberga går framåt”: ”Ett samhälle, som går framåt, är Lönneberga församling i Kalmar län. På icke mycket mer än ett decennium, har denna lilla fattiga smålandsförsamling byggt ny rymlig och treflig kyrka, med ny orgel, två unga ståtliga och tidsenliga skolhus samt omkring dessa inlagt jord och planterat den till park och trädgård. En ny skola är inrättad, ett nytt rymligt fattighus och nästan nya sockenvägar äro anlagda.”
1887Valdagen i Wimmerby. 1887 säljer bokhandeln i Wimmerby Nylanders kokbok för husmödrar. Lysoljebolaget säljer fotogen för 40 öre per kanna och i april går Wimmerby till val i den stora och partiklyvande tullfrågan där frihandlare stod mot protektionister. Ja man gick inte man ur huse förstås, men de som hade rösträtt.
Den 15 april rapporterar Wimmerby Tidning: ”Sistlidne onsdag wisade att äfwen i wår lilla stad kan finnas politisk lifaktighet. Det hördes ej just af någonting särskildt i fråga om riksdagselektorernas wal förrän påskafton, då protektionisterna höllo möte (hos en enskild person) och uppsatte kandidater. Detta gaf frihandlarne anledning att tänka: bäst wi äro på wår wakt! Och på Tisdagen uppsatte de, wid rådhuset hållet möte, under ordförandeskap af kronofogde Lindberg, sina kandidater.
På onsdagsmorgonen vaknade Vimmerby i spänd förväntan. Man visste att båda parterna skulle mobilisera till röstningen för att avgå med segern. Före 10 på förmiddagen började walmän infinna sig vid rådhuset, bland dem många morgonpigga åldringar, bland annat en 85-åring. Flera ”af lägenhetsegarne på stadens område hade äfwen infunnit sig samt lemnade hvar sin röst i valurnan. Resultatet blev, som först nämnts, att frihandelslistan segrade med 51 röster mot 40, således 11 rösters majoritet.
När på middagen telegram kom, att äfwen i Westerwik frihandlarne segrat, blef man hviss om att en frihandelsvänlig riksdagsman troligen blifwer wald.”
Mycket riktigt. En vecka senare valdes frihandelsvännen Axel Lund, filosofie doktor vid läroverket, född i Wimmerby, till Wimmerby-Eksjö-Westerwiks-kretsens riksdagsman med 19 röster mot häradshövding Bergs (från Eksjö) sex.
Året efter, 1888, avgjordes tullfrågan i riksdagen. Där förlorade frihandelsivrarna. Resultatet blev nämligen att tullar las på en hel rad varor: omalen råg, vete, mjöl, gryn, fläsk och andra ladugårdsprodukter. Plus på många industrivaror. Därmed gick Riksdagen agrarprotektionismen till mötes och priserna på jordbruksprodukter steg.
1888Den 24 oktober 1888 har den Qvinnliga folkhögskolan i Södra Wi avslutning på sin åttonde sommarkurs. Styrelsen för Norra Kalmar Läns Folkhögskola är där, liksom elevernas familjer och fränder, samt talrika åhörare.
Inledningsvis förrättade föreståndaren G Aldén bön, och sedan höll han ett föredrag om ”svenska qvinnans ställning, sysselsättning och uppfostran under medeltiden”. Han redogjorde han för skolans verksamhet, vitsordade lärjungarnas stora flit och goda uppförande. Styrelsens ordförande, kyrkoherde Blidberg, pratade om styrelsens arbete och fördelningen av statsbidraget på 300 kronor till mindre bemedlade studenter:
Bland annat fick Ingeborg Karlsson i Kisa 40 kronor, Otilia Rudell, Wimmerby och Selma Olsson, Södra Wi, fick vardera 32 kronor, plus 7:50 i rabatt på skolavgiften.
Sedan följde bön och wälsignelse och under kantor Jacobssons ledning ”sjöngos sånger mellan föredraget och talen”. De närvarande kunde beskåda en utställning om elevernas övningar i wälskrifning, samt arbeten i linne- och klädsömnad, stickning och olika slags wäfnader, knyppling och andra handarbeten. Wimmerby Tidnings rapport avslutas: ”Fru Louise Aldén har förestått undervisningen i handslöjd och wäfnad, med biträde af fröken Hulda Rylander.”
1889Hundproblem. Varje nummer av tidningen innehåller kungörelser från Magistraten. Om stora saker som små. Hursomhelst ska det vara ordning och reda.
Den 2 augusti 1889 meddelas följande:
”Af förekommen anledning finner Magistraten, med stöd af § 5 i ordningsstadgan för rikets städer, skäligt stadga följande:
Under tiden från klockan tio på aftonen till klockan sex på morgonen, vare ej tillåtet låta hund löpa ute i staden, der den ej åtföljer sin egare eller vårdare. Hund, som annorledes under nämnda tid anträffas lös å gata eller annan allmän plats, må anhållas och öfverlemnas till polisbetjeningen. Hemtar ej egare hunden åter inom ett dygn efter skedd tillsägelse och dervid erlägger ersättning för hundens vård och underhåll, hvilken ersättning, der ej annorlunda öfverenskommes, skall utgå med en krona för hvarje börjadt dygn, må hunden genom polisbetjeningens försorg dödas. Egare af hund, som i hvad på honom ankommer, uraktlåter att ställa sig till efterrättelse ofvanberörde föreskrifter, hvilka från och med den 5 nästa augusti skola till efterlevnad gälla, vara derjemte hemfallen till böter enligt nämnda § i ordningsstadgan.
Wimmerby den 31 juli 1889
På Magistratens vägnar
O. G. Wahlberg”
|
Författare: Jens Fellke
|
|
|
 |
|
1930 - 1939
Det finns hjältar och det finns hjältar. 1930 samlar den politiske hjälten Ghandi ihop enorma människomassor i ett frihetståg i Indien. Finanshjälten Ivar Kreuger fyller 50 år och polarfararhjälten Andrés lik påträffas vid Frans Josefs land. ”Polargåtan från 1897 har äntligen blivit löst. De döda kropparna infrusna i isen och väl bibehållna.”, rubricerar tidningen denna världsnyhet som blir en långkörare året ut – fynden undersöks, dagbok hittas, liksom hela expeditionens läger och fotografier som går att framkalla.
|
|
 |
|
