|
|
Risk för stagnation, Nora
|
|
|
Jag var en av alla som fängslades av Norah Jones debut Come away with me. När skivan kom gick den varm i många skivspelare, och det med all rätt.
Nu är det dags för Norah Jones tredje album Not too late. Jag måste medge att det var ett tag sen hon snurra i min skivspelare. Min första reaktion på mitt återseende med Norah Jones blev så här: är det hon eller jag som blivit tråkig?
|
Pop
Norah Jones:
Not too late
Blue Note/EMI
|
På den nya skivan lyckas jag inte hitta några låtar som jag fastnar för direkt. Missförstå mig inte nu. Det låter inte illa, verkligen inte. Allt känns väl bekant för den som lyssnat på henne förut, och det är just det som är min främsta kritik. Det känns lite som att musiken stagnerat, det finns inga nya vinklar eller infall. Det låter bra och mysig, men tyvärr lite tråkigt – eller är det bara jag?
|
Författare: Johan Forsell
|
|
