|
 |
|
 |
 |
|
|
|
|
|
Efter två år kommer uppföljaren till Achordian kritikerrosade debutalbum ”My dear listener”. Bandet bestående av fem killar har under dessa två år låst in sig i ett garage och jobbat hårt. Efter mängder av intriger och irritationer kom till slut resultat. Resultatet blev fjorton låtar, fjorton enkla popsånger.
|
Pop
Achordian:
A product of the 80’s
Marilyn record
|
Vi kan säga att de enkla poplåtarna är jeansen och t-shirten och att jazzinfluenserna på första låten är rocken som hänger slappt över axeln, att The Strokes riffen på ” The Bowlegged Bendit” är den svarta hatten och att de första sju sekunderna på ”The passion plane” , som liknar introt till The Smiths ”Half a person”, är de lite skitiga snörskorna och vips har man ett mycket intressantare album. Plattan är svängig, fin, sorglig, glad och erbjuder olika typer av pop. Bandet säger i pressmeddelandet att de vill få människorna som lyssnar på denna skiva att skratta, gråta, dansa, sjunga, hata och att älska. Precis de saker som de själva har gjort till skivan. Jag tror de kommer lyckas med det mottot, därför skivan är i dagens popvärld bra och inte något som bara är gjort för att sälja eller spelas på någon reklamradiostation.
|
Författare: Ida Ström
|
|
|
