|
|
Långt och blodigt drama om New York
|
|
|
|
I över två och enhalv timme berättar Martin Scorsese en för mig helt okänd del av New Yorks historia. En historia om att det inte bara var väster ut i et nya landet som våldet härskade och blodet flöt i mitten av 1800-talet.
|
Grand, Vimmerby:
”Gangs of New York”
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Leonardo di Caprio, Daniel Day-Lewis och Cameron Diaz.
|
De fattiga och ruffiga kvarteren Five Points på nedre delen av Manhattan var redan då platsen för uppgörelser mellan gäng, eller stamkrig som Scorsese kallar det. En väsentlig del i filmen är också motsättningarna mellan de etablerade ”amerikanerna”, alltså de som tagit landet från indianerna, och som nu inte alls vill dela med sig av det till de fattiga fördriva européer som kommer i skytteltrafik över Atlanten. Särskilt irländarna uppmärksammas här.
Storyn bygger på Herbert Ashburys bok från 1928 och det sägs att Scorsese i 30 år har burit på viljan att göra den här filmen.
Och visst gör han det bra, när han väl gör det. Scenografin och rekvisitan är briljant. Det är skitigt, det är lerigt, det är fattigt, det är ruffigt. Det är ett myller av folk. Det stinker. Så långt mycket mycket bra.
Sen blir det kanske aningen för långt, filmen känns bitvis seg. Parallellt med gängkrigen skildras de fattigas uppror mot överheten och makten för att de rika männen kunde köpa sig fria från de pågående inbördeskriget för 300 dollar.
Mitt i det här kommer Amsterdam, Leo di Caprio, tillbaka till Five Points efter 16 år på en religiös uppfostringsanstalt. Han har ett mål – att hämnas sin far, Priest Vallon, som dog i ett gängbråk för 16 år sen.
Amsterdam såg när gänget Natives ledare Bill the Butcher, Daniel Day Lewis, dödade hans far.
Väl i Five Points igen tar han sig snabbt in i ”Slaktaren” innersta krets och blir rent av hans lärjunge. Samtidigt blir han också kär i den unga vackra ficktjuven Jenny, Cameron Diaz. En kvinna som också har en relation till The Butcher.
Amsterdam har sin hämndplan klar. Han ska göra det så spektakulärt som möjligt…
Amerikanskt så det förslår. Kärleksstoryn är bara en bekräftelse på det, även om det finns en kort bitsk scen som sticker ut. Cameron Diaz gör ficktjuven Jenny mer än bra, men än bättre är Daniel Days– Lewis som den grymme, enögde gängledaren som styr sina kvarter med lika delar rädsla, våld och hat.
Leo di Caprio, däremot lyckas inte med vad man har rätt att kräva i en film av den här digniteten. Tillsammans med den bitvis sega storyn gör det att betyget inte orkar längre än till en stark trea.
|
Författare: Jimmy Karlsson
|
|
