Kinda-Posten - Ny njure

	Nyheter
	Sport
	Sportbloggen
	Kultur
	Motor
	Läsarnas egna nyheter
	Artikelserier
	150-års jubileum
	Vimmelsidor
	Senaste rubrikerna
	Lunchguiden
	Lucia 2009
	Julbord
	Vädret
	Debatt
	Festivalarkiv
	Studentbal
	Platsannonser
	Hemmamarknad
	Evenemangstips
	Villavärdet
	Information
	Tjänster
	Redaktion
	Annonsera
	Om cookies

Ny njure – nytt liv

07.03.2009 06:05

För ett år sedan väntade hon på en ny njure. Och Isabell Karlsson fick en njure – av sin syster.
– Skillnaden mellan nu och då är så stor att jag inte kan jämföra. Jag mår kanonbra.

Isabell Karlsson vet hur det är att vara njursjuk – och småbarnsmamma. Nu vet hon också hur det känns att vara fullt frisk och småbarnsmamma.

På Världsnjurdagen den 12 mars kommer Isabell Karlsson att stå för en av programpunkterna när Njurföreningen Sydöstra Sverige har en samling på Västerviks sjukhus. Hon ska berätta om hur det är att vara njursjuk och småbarnsförälder.
Isabell Karlsson vet hur tung den ekvationen är.
– Jag har varit en trött mamma som inte orkat engagera mig. Det har blivit mycket vilande på soffan och det känns förstås inte roligt, även om jag ju inte kunnat rå för att jag varit sjuk.
Men numera har två och ett halvt-årige sonen Hector en ny mamma. En mamma som orkar hur mycket som helst.
– Det är en otrolig skillnad. Det är ingen ände på min energi och nu orkar jag dra igång projekt och, inte minst, leka med Hector.

Systern erbjöd sig
För hennes del kom sjukdomen smygande. Hon hade alarmerande högt blodtryck – vilket kan vara både symptom och orsak till njursvikt. Hennes blodvärden var också dåliga. Allt började när hon var i 20-årsåldern men det var först efter att hon fött sin son som hon fick diagnosen.
När vi träffades för ett år sedan tyckte hon ändå att hon mådde hyfsat. Hon hade börjat åka på dialys i Västervik tre gånger i veckan. Orken och aptiten hade börjat återvända. Behandlingen hjälpte henne men var givetvis hämmande för alla normala rutiner. ”Dialys är själsdödande”, säger hon.
Hon var 25 år och visste att för henne var enda chansen till ett normalt liv en transplantation. Isabells syster Anna ställde upp med den gränslöst stora gåvan.
– Jag hade aldrig frågat henne, om hon inte erbjudit sig. Att jag bär hennes ena njure inom mig, och tack vare henne mår så bra som jag gör nu, stärker banden mellan oss och vi delar något som vi inte delar med någon annan.

Författare: Rebecca Forsgren Malmström

Dela med andra

För artikeln i sin helhet, se papperstidningen.

Utskriftsversion

Startsida \| Information \| Redaktion \| Annonsera \| Prenumerera \| Kontakta oss
Allt material på Vimmerby Tidning.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Inget material får kopieras utan tillstånd. Redaktion, Webmaster	RSS Feed