|
|
En grandios avslutning på trilogin
|
|
|
Sagan om konungens återkomst är den tredje och sista delen i trilogin om härskarringen.
Det glödande ögat spejar över världen samtidigt som stridsrop ljuder och marken skälver av frammarscherande arméer. Kriget om Midgård tar sin början!
|
|
|
En allt mer utmattad Frodo (Elijah Wood) närmar sig resans slut i ”Sagan om konungens återkomst”. Foto: New Line Cinema
|
Glädjen är enorm efter den storslagna segern vid Helms Klyfta där Sarumans urük-hai blev besegrade av Rohans ryttare. I Isengård finner hoben Peregrin Took ett palantir , och i det ser han en stad i lågor , och ett dött träd. Gandalf rider tillsammans med den lille hoben i all hast till Minas Tirith , där han rådslår med Denethor om hobens syn , rikshovmästaren i Gondor som vägrar lyda Gandalfs råd.
Grand, Vimmerby:
Sagan om konungens återkomst.
I rollerna: Viggo Mortensen, Elijah Wood, Sean Astin, Liv Tyler, Orlando Bloom, Ian McKellen, Miranda Otto, och Andy Serkis.
Regi: Peter Jackson.
|
Samtidigt som detta sker kravlar Frodo och Sam tillsammans med Gollum allt närmare skuggornas rike där de ser en enorm armé välla ut genom Minas Morguls portar. Smégol leder dem genom trånga passager, och livsfarliga pass med ett syfte; att föra dem mot en säker död och erövra den enda ringen som så länge varit utanför hans ägo. Sam börjar bli allt mer och mer misstänksam på honom men Gollum vinner Frodos förtroende, och han leder Frodo rakt in i Honmonstrets håla där Frodo utkämpar en tapper strid. Samwise Gamgi utför sedan det som de modigaste män knappast skulle våga. Men vad han gör, det får ni kära läsare se själva.
Sagan om konungens återkomst är ett äventyr fyllt av ondska ,godhet, förtvivlan, hopp, och självfallet hjältemod som många eftersträvar.
Huvudnumret är ju självklart slaget om Minas Tirith där en armé av sydrönningar med sina giftpilar och yxor, orcher med sina rustningar , Haradfolk med sina mumakîl, och de fruktade nazgûlerna med sin svarta magi och odödlighet anfaller huvudstaden ifrån den nyvunna hamnstaden Osgiliath. En armé av tappra Gondorsoldater står upp emot ondskans krigare, men de är klart underlägsna i antal. Gandalf får tampas med Häxmästaren från Angmar som leder skuggornas armé mot Minas Tiriths förtvivlade motstånd. Även de två små hoberna Merry och Pippin deltar i slaget och de gör båda avgörande ting på slagfältet. Under slaget får vi även se modernare vapenteknologi och en ny typ av elitorcher. Peter Jacksson skildrar här orchernas blodtörst på ett strålande sätt. Just när staden är som närmast undergång ljuder en mängd blåshorn och Gondors bundsförvanter anländer. Slaget är så oerhört dramatiskt och fulländat att man nästan tappar hakan. Bara när rohirrim rider i fält mot orchhären är en syn man inte vill missa, och när mumakîl trampar fram så marken skakar är även det mycket skickligt gjort, för att inte tala om ringvålnaderna , men de nya orcherna är inte mycket att ha. De är faktiskt inte skräckinjagande bara fula.
Några av filmens scener är bland det bästa jag sett, som när Denethor står på ett öppet fält högst upp i Minas Tirith och går fram till kanten där han ser en armé på 600 000 avvakta anfall, eller när Frodo, Sam, Merry, och Pippin återvänder till Fylke. Gamla Säcksta-Bagger gubben står och krattar i sitt land som vanligt med insjunkna ögon, solkigt ansikte och bittert ansiktsuttryck och där kommer de fyra hoberna på ponnyer och kungliga Gondorianska klädnader. Alla fyra ler överlägset. Gubben fortsätter med sitt land. En annan mycket tydlig scen är när Denethor glufsar i sig, utan något som helst bordskick, en massa mat när hans landsmän rider ut mot Osgiliath samtidigt för att möta sin död samtidigt som Pippin står och sjunger en sång för rikshovmästaren. Den sorgligaste scenen enligt publiken var när Sam och Frodo tog farväl vid de grå hamnarna. Det var i alla fall då det snyftades mest.
Trots att J.R.R Tolkiens böcker är mycket avancerade med långa beskrivningar har Peter Jacksson lyckats mycket väl med sin förkortning av boken, men det är några karaktärer som får aningen lite uppmärksamhet. Folkets älskade och arméns hyllade kapten Faramir utför det ena ödesdigra uppdraget efter det andra men han får inte tillräckligt många scener , och Éowyn som spelar en avgörande roll får inte mycket uppmärksamhet . Men detta är inga stora misstag, bara lite onödiga förkortningar från Peter Jackssons sida. Ringens slut är faktiskt lite väl överdrivet men samtidigt också mäktigt och kraftfullt med sina otroliga specialeffekter. Som helhet är filmen fantastisk, men det är tråkigt att trilogin är slut.
Filmens betyg blir en femma, om än svag, för jag saknar karaktärsbeskrivningarna en aning, men det Peter Jacksson har med är lysande. Sagan om konungens återkomst är ett fantastiskt äventyr som aldrig tidigare skådats på vita duken och jag längtar redan till nästa föreställning som jag ska gå på någon gång efter jul…
|
Författare: Kalle Karlsson
|
|
